Plaketter

       Under 60- och början av 70-talet belönades man med plaketter i st. för senare tiders pappersdiplom eller,
       ännu värre, plåt-, tenn- eller glasbägare som kan stå och damma i någon bokhylla. Plaketterna har däremot
       den fördelen att de kan smusslas undan i en byrålåda. Dessutom kan de vara utformade, som vissa nedan,
       på ett konstfärdigt sätt. För datamusen över resp. plakett så framgår det tydligt vilken tävling som avses!
       
AM-fyrmanna 1960, partner: PO Sundelin AM-par 1961, partner: PO Sundelin Stockholmscupen 1963, finalpartner S-E Berglund. Finalmotståndare lag Anulf.

       AM = Akademiskt Mästerskap, något som skulle kunna jämföras med mästerskap för juniorklassen, som då ännu inte införts.
       Mästerskapen arrangerades årsvis rullande av de olika orter, där universitets- eller högskoleutbildning fanns. För att få delta
       krävdes att man var inskriven för studier vid något av lärosätena. Om detta någonsin kontrollerades känns tveksamt. Finalerna
       föregicks av kvalificeringar på lärosätesorterna. Mitt första deltagande var vid AM-par i Stockholm våren 1959. Hösten 1960
       skulle Uppsala arrangera AM-fyrmanna men avstod, så att tävlingen uppsköts till våren 1961 i Lund i anslutning till det årets
       AM-par. Hösten 1962 stod Göteborg värd för AM-par, etc. Jag tror att juniorklassen infördes i slutet av 60-talet och att
       högsta ålder då fastställdes till 29 år. Om den införts tidigare, kunde jag klassat in som junior under hela min Stockholmstid.

       PO Sundelins och min vinge i AM-lag 1960 (-61) bestod av Sven-Erik 'Ersen' Berglund som ankare med Claes Jonsson och
       Per-Erik 'Peje' Pettersson som alternerande partners till 'Ersen'. I Stockholmskvalet hade vi fått möta våra huvudmotståndare
       Bergh-Pyk-Nisell-Renno två gånger pga någon påstådd oegentlighet. I första matchen spelade Berglund med Jonsson och i
       den andra med Pettersson. I Anders Wahlgrens krönika i Skånska Dagbladet från finalveckan läser jag att vi, dvs Stockholm,
       vann den moraliska finalen mot Lund med 55-38.  I Lundalaget deltog Hans-Olof Hallén och Arne Persson,  båda svenska
       mästare in spe och landslagsspelare. Segern firades med paret Backlund-Knöös, som följt med som supporters med Ulf som
       chaufför. Reataurangen att fira på var källaren Stäket som serverade Oxfilé Charlemagne, en av de godaste rätter jag ätit.
       Efter en sömnlös natt med diverse utsvävningar vidtog partävlingsdelen av mästerskapet utan större förhoppningar från vår
       sida. Men uppenbarligen var vi uppvärmda och framgångarna fortsatte enligt nedanstående, felstavade, resultatlista:

            AM-par 1961, partner: PO Sundelin

       Arne Persson belade som synes andraplatsen i AM-parfinalen med Göran Gnosspelius och skulle bli ett välkommet tillskott
       till vårt serielag på S:t Erik som partner till Berglund under det år Arne så lämpligt gjorde värnplikten i huvudstaden. Jag tror
       att det var då vi avancerade från Lilleliten till Eliten. När Arne återvände till sina studier i Lund lyckades vi värva Marianne
       Kock, just hemkommen från sitt uppdrag för UD efter den förödande jordbävningen i Agadir. Vi gjorde en rockad, så att
       Peo spelade med Marianne och jag med Sven-Erik. Peo och jag fick även tillfälle att träna med Marianne och pappa Putte
       i hans våning i samma trappuppgång som, och mitt emot, spellokalen på Regeringsgatan. Marianne var med i det svenska
       damlaget vid OS i Palermo 1960 och gladde oss med att delta som uppmuntrande supporter vid EM i Baden-Baden -63.
       Hon skulle senare tillsammans med Hasse Göthe vinna SM-mixed för par, då med efternamnet Stensen.  När Marianne
       lämnade laget, anslöt sig paret Flodqvist-Göthe.  Vi spelade sedan i flera år med samma 5-mannalag och, om jag minns
       rätt, blev placeringarna i Eliten de följande säsongerna 2,1,1.  Några plaketter förekom dock inte i dessa sammanhang.
       Sven Maripuu belade som synes 3:e plats i listan ovan och segrade året därpå med Gnosspelius före Sven-Erik Berglund
       och den medskyldige. Maripuu representerade också vårt land i öppen klass vid EM 1963, då i par med Stig Gustafsson.

       I Stockholmscupens final var Sven-Eriks och mina lagkamrater, så vitt jag kan minnas, Pettersson-Göthe, där Pettersson
       den gången var pseudonym för Sundelin. Fråga mig inte varför. I laget ingick även Flodqvist, som stod över den matchen.
       Vi spelade runt, d.v.s. bytte partners från match till match. Sämre gick det ett år vid kvalificeringen till SM-lag. Vi hade
       lottats mot ett lag från en lägre serie, kanske från annan klubb. Problemet var att Berglund var på tjänsteresa i Göteborg
       och två andra i vårt lag hade insjuknat. Man får ju inte vara fler än 6 spelare i ett lag, så vi blev tvungna att lämna walk-
       over. Våra motståndare hade emellertid sett fram emot att få spela denna, för båda lagen, betydelselösa match och läm-
       nade därför in en protest till arrangören, Stockholms Bridgeförbund. Vad kunde vi göra, annat än att förklara läget? Det
       godkändes nu inte utan resulterade i att jag, som var kapten för laget, blev avstängd från bridgespel under ett antal veckor.
       Avstängd! Det tog jag så hårt, att jag omgående lämnade över kaptensskapet till Sundelin, även för serielaget på S:t Erik.
       
 SM-Mixed 1963, Foresta Lidingö, partner: C. Björin  SM-Par 1966, Piperska Muren, partner: A. Wennerblom  SM-Par 1972, Örebro slott, partner: S. Welith  SM-Lag 1975, Ramada Huskvarna, partner: M. Hammar

       Inte alla plaketter är artistiskt väl utformade. Somliga är inte lika vackra som andra:
AM-par 1962, partner: S-E Berglund DM-Par 1966, partner: A. Wennerblom MBF-Ligan 1967, partners: A. Wennerblom, T. Åström DM-Par 1968, partner: A. Wennerblom DM-Lag 1968, partner: A. Wennerblom

DM-Lag 1970, partner: B. Axelson. Finalmotståndare lag Hallén. Skånecupen 1970, finalpartner: H-O Hallén DM-Par 1972, partner: S. Welith Europasimultan 1978, partner: P. Norlin


       Hans-Olof Halléns och mina lagkamrater i Skånecupen 1970 var Knut Bachmann-Sven Welith och Björn Axelson-Jim Nielsen,
       dock inte varje match i dessa kombinationer. Det var första gången jag spelade ihop med Hallén, men trots vinsten skulle det
       dröja mer än 20 år till nästa gång. För övrigt är alltså det som står om Skånecupen för lag i boken Skånsk bridge i Sven Weliths
       sällskap
inkorrekt (det förväxlade årtalet, 1980 i st.f. 1970, får väl ändå skyllas på utgivningsstress).

   Tryck på en knapp:    In the beginning (in Swedish)     EM-63     Internationella mästarpoäng


   Back to top of page     Back to startpage    Latest update: July 22, 2020